Det enda jag vill är att bli en del av detta samhälle vi lever i med jobb och framtidsutsikter och allt. Är det inte det samhället också vill? Så varför ska det vara så jävla svårt? Varför ska man vara så beroende på vad andra tycker om en istället för att bara lita på det man själv säger? Ibland så tycker jag inte om den värld vi lever i. 
 
Om jag måste välja en låt som beskriver mig så är det denna. Det har varit denna i flera år nu och kommer att vara ända tills jag genomgår min stora förändring och blir en helt annan, bättre person.
Looking like a trainwreck on the train. Mascaran irriterar ena ögat så nu svider det som bara den och hela min kind är blöt. Najs. Och jag sitter alltså på pendeln vilket bara gör det hela tusen gånger bättre! Det där var sarkasm om det inte gick igenom. 

Samtidigt så låter jag mina rädslor ta över och gör alldeles för dåliga val medan vårat internet hemma återigen bestämt sig för att sluta funka. Livet är på topp alltså.